"Happy" birthday
Hej till alla er som läser, tack för att ni tar er tiden ♥

Det är en trött själ som skriver men jag behöver göra det. Jag behöver skriva om min födelsedag, som visserligen var igår (eller förrgår om man skall kolla på vad klockan är nu). Jag har precis kommit hem ifrån en jättemysig kväll med M. Jag åkte till henne direkt efter jobbet, blev beordrad att inte jobba övertid idag (av henne) utan åka omedelbums till Solna. Vi käkade först sushi och sen gick vi i lite butiker inne på Mall of Scandinavia. Det kan vara så att jag råkade köpa en kappa för massa, massa pengar, men jag försöker att intala mig själv att det var en bra investering för det var det faktiskt. Jag har letat efter the kappa i typ 3 år nu men inte hittat den rätta, jag tror jag gjorde det idag. Måste dansa runt i den lite hemma och känna efter lite till innan jag bestämmer mig :)

Hur som helst. Efter det kollade vi på Thor Ragnarok på VIP-bion på Mall of Scandinavia. Förstår inte hur jag skall kunna gå på bio igen och inte ha VIP-platser. Det bästa ever! Fotpall, skön fotölj (!) att sitta i, bord på sidan och en grym film. Magic. Filmen var sjukt bra också, jag och M skrattade oss genom i stort sett hela filmen. Must see för alla Marvel-lovers där ute ♥

Jag ville börja med något positivt för nu kommer det lite mer sorgliga. Jag hade nog min värsta födelsedag någonsin igår, på 26 år. Jag vet inte riktigt hur jag skall återberätta min gårdag utan att få det och låta fullkomligt deppigt och sorgligt. Men.. Jag ska försöka. Jag har den senaste tiden blivit väldigt stressad av min telefon, jag tror att jag har nämnt det innan. Alltså jag får panik av den ibland. Vill typ kasta den åt helvete så att ingen kan nå mig. Jag har stängt av notiser från alla icke-jobbrelaterade appar och har nästan aldrig ljud på. Jag har stängt av påminnelsefunktionen som är vansinnigt irriterande på iPhone. Ni vet när man får ett SMS och sen plingar det en gång till för samma SMS. För mig låter det typ som att telefonen först säger "Du har ett SMS" och sen när andra signalen kommer så blir det som "DU HAR FÅTT ETT SMS" och inom mig reagerar jag "MEN JAAAAAA!". Typ. Det är störande liksom, jag hörde första gången. Låt mig vara. 

Den senaste tiden har jag inte orkat svara i telefon på kvällarna heller, inte ens om det är familj. Jag vill liksom bara vara ensam och få egen tid efter jobbet. Det är inte för att jag inte vill prata med just den som ringer, jag vill bara inte prata alls. Igår var det som att hela jag kände av stressen av alla samtal och SMS som skulle komma redan innan det hände. Det gjorde mig irriterad och otrevlig, fast innerst inne är jag såklart otroligt tacksam och glad över att folk faktiskt bryr sig om mig och vill gratta mig på min födelsedag. Därför blir detta inlägget väldigt skevt.. Och det blir istället en ångestkänsla över att jag inte kan vara trevlig och glad i telefonen utan behandlar människor som tycker om mig och som jag tycker om dåligt. Jag vill inte göra det. Jag fick direkt dåligt samvete och redan kl. 8.30 rann tårarna.  

Jag hade dessutom möten från kl. 9 till kl. 16 igår och telefonen vibrerade febrilt i väskan. En person ringde 4 gånger och det gör mig bara irriterad, jag kan inte svara så låt mig ringa upp istället för att terrorisera mig? Efter jobbet  På vägen hem från jobbet bröt jag ihop igen, för jag mår inte bra. Jag hade ingen magisk dag som folk önskade mig, och i ärlighetens namn så vet jag inte om den hade kunnat vara magisk när jag mår såhär heller. För jag vet inte vad som skulle göra min dag magisk, jag vet inte vad som gör mig glad över huvudtaget för tillfället. Det gör mig så ledsen att jag inte kan svara på det. Vad hände? Varför känner jag inte samma glädje till saker längre som jag gjorde innan? Vad är det egentligen jag behöver för att må bra? Saknar jag någonting eller behöver jag göra mig av med någonting? Kommer jag må såhär länge eller kommer det att försvinna? Kan det snälla, snälla bara bli bättre.. 

Mellan jobbet och träningen hann jag ringa upp tre av personerna som försökt att nå mig, sen var det dags att hålla pass på klubben och efter det träna själv. Det var nog det bästa jag kunde göra för jag har haft ett otroligt tryck i huvudet den senaste veckan. Det har känts som att mitt huvud är i kläm, att någon trycker med båda händerna på var sin sida i princip och det hjälper inte med huvudvärkstabletter och sömnen har varit knapp de senaste veckorna. Det är som att jag hör hur maskineriet i hjärnan jobbar när jag försöker att koppla av och somna. Det är en fruktansvärt frustrerande känsla när allt man vill är att sova och ladda batterierna. Men nope... 

Träningen igår fick mig att släppa den känslan för en stund vilket var väldigt befriande. Konditionen är dock väldigt dålig nu (i jämförelse med innan) vilket kändes lite jobbigt. Det är inte kul med uppförsbackar, det känns liksom som att man glider neråt hela tiden, hittar ingen bra metafor, men ni förstår vad jag menar och det är ju precis så det är. Jag försöker att acceptera det. Att jag har gått från att träna typ 11-12 pass i veckan till att köra kanske 3-4 i bästa fall. Det är så sjukt jobbigt och vägen tillbka blir bara längre och jobbigare.. men skit samma. Det är ett helt annat inlägg.. 

Efter träningen hann jag med ett samtal till, klockan var ju liksom typ 21.30 när jag åkte från klubben så resten har jag fortfarande inte hunnit prata med och jag har inte tackat för alla fina grattishälsningar jag fått på Facebook heller som folk tagit sig tid till att skriva..

Måste också nämna att jag fick två blombud till jobbet igår vilket verkligen gjorde dagen till det bättre, och mina kollegors sång när jag klev in på kontoret. Så söta! Allt det blev jag väldigt glad över! I övrigt var allting faktiskt ganska sucky. Inte för att något speciellt hände utan bara för att jag inte kände någon glädje i att det var "min" dag. Det finns, eller har alltid, funnits någon liten längtan till min födelsedag.. Men inte denna gången. Det kändes mer ångestladdat och jobbigt än förväntansfullt och roligt. Å andra sidan kanske inte födelsedagar är så förväntansfulla som de var när man var yngre, men jag har alltid tyckt att födelsedagar ska firas och brukar alltid anordna någon form av tillställning. Denna gången fanns det inte ens i planeringen, och det finns inte någon energi att låna för att orka dra ihop det heller. Det kändes dock skönt, att inte göra en så stor grej av det. Bion idag var perfekt och imorgon kommer äntligen Sarah hit och myser med oss. Det ser jag fram emot ♥ 

Jag vill avsluta med att jag inte tycker om att må såhär och jag har inga planer på att fortsätta göra det. Jag har dock inte kraften eller insikten att lösa detta på egen hand.. Jag vet helt enkelt inte vart problemet ligger. Eller så vet jag det men jag vet inte i vilken ände jag skall börja. 

Sov gott mina fina läsare, jag lovar att det kommer gladare inlägg också. Just nu är det en bergochdalbana. För tillfället är vi och skrapar på botten. Bjuder på en ganska gammal bild på mig som jag tycker är ganska passande. Och faktiskt ganska fin :) Godnatt!