Vart börjar man?
God morgon! 

Sitter och dricker kaffe, målar naglarna och kollar på nyhetsmorgon. Skall snart göra mig klar för att åka till Audi och lämna in bilen på service. Igår kväll var det sparring på klubben och jag har sparkat upp min tå igen, på precis samma sätt som sist. En frontspark rakt in i en armbåge. Så idag är det lite jobbigt att gå, men jag tror inte att den är av utan bara lite stukad *hoppas*.

Sparringen i övrigt gick helt okej igår, fick sitta en rond för att jag började gråta. Hörde mig själv säga till mig själv "du är ingen fighter", "du orkar ingenting", "fan vad dålig balans" etc. Istället för att se det som en bedrift att sparras med tävlingsgruppen efter att ha varit borta ett tag så blir jag frustrerad och arg över att jag inte längre orkar lika mycket och att jag inte är i form. Jag försöker verkligen att ta lite lättare på träningarna, att det inte är blodigt allvar alla gånger för nu har jag ju faktiskt inte någon match i sikte. Men ändå blir det såhär.. Det jobbiga är att jag känner mig otroligt svag när jag hamnar här.. Jag känner mig som den som alltid gråter, den som det "daltas" med och jag gillar inte det. Jag känner mig svag och liten. Det är inte så jag vill känna mig. 

Imorgon vid lunch skall jag träffa en kurator för att prata om.. ja, jag vet inte riktigt vad vi ska prata om. Vart börjar man? Det känns i alla fall bra, men väldigt nervöst. Jag hoppas bara att det är en person jag känner tillit till och känner att jag kan öppna upp mig för. Sist jag gick till en kurator hade jag panik innan, det var dels en kille jag skulle träffa och jag hade ingen aning om hur "skrämmande" det skulle vara att blotta sig själv verbalt för en främling. Jag kommer ihåg att det då kändes som en enorm befrielse att bli av med en stor del skuldkänslor, så jag hoppas att det kommer att bli samma sak denna gången och att jag får bra tips på hur jag skall tackla min trasiga självbild.