En liten reminder
"Att hämta andan är inte att ge upp, att genomföra ett uselt träningspass är inte att ge upp, att ha en dålig vecka är inte att ge upp, inte ens att strunta i träningen och i stället sitta hemma och sträcktitta Suits och äta Ben&Jerry är att ge upp! För du slutar aldrig, du drar bara tillfälligt ner på tempot, och när det väl gäller så leverar du! Konceptet "ge upp" finns inte för dig. Sen är vi alltid hårdast mot oss själva, det är därför pepp utifrån kan behövas ibland. Och det är just så som du skriver - när peppen kommer så fortsätter du. Framåt."

Jag skrev igår med en vän till mig som påminde mig om någonting viktigt. Jag tycker själv att jag ger upp på träningarna ibland, att jag inte orkar hålla ett högt tempo hela passet igenom eller att jag är för passiv i sparringen till exempel. Men det är ju som min vän säger, att hämta andan är inte att ge upp, att sitta och vila en rond är inte heller att ge upp. Ge upp skulle vara om jag kastade in handskarna och slutade thaiboxas. Det jag måste lära mig att acceptera är att ibland går det inte så bra som man vill på träningarna, eller oftast inte faktiskt. Ibland är man inte på topp, och det kan man inte vara när man tränar 12 pass i veckan. Sömn, mat, jobb och andra faktorer påverkar ju också hur prestationen blir på träningen. Har du sovit dåligt så kanske du inte orkar lika mycket som en dag du sovit som en princessa. Om du skippat frukosten och ätit för lite lunch så kommer din energi att ta slut mycket snabbare än om du hade ätit en bra lunch med bra energikällor. Man får typ se sig själv som en Sims-gubbe, haha. 

Jag kommer alltid att vara min största kritiker, pusha mig själv framåt, sträva uppåt, lära mig mer och utmana mig själv. Att vara självkritisk har tagit mig långt, men jag måste fortsätta jobba med att bli snällare mot mig själv. För just nu är det inte alltid kritik, utan snarare självhat och det är självhatet som får mig att känna mig värdelös. Jag vet att det inte bara är jag som känner såhär, jag vet att vi är fler som glömmer bort att belöna oss själva när vi gör någonting bra. Istället fokuserar vi på det dåliga, den ronden vi inte genomförde, den där tunga vikten vi inte orkade lyfta, den sista kilometern vi inte orkade trycka på. Igår när jag sprang så fick jag påminna mig själv flera gånger att jag inte sprang på tid utan att jag var ute för att jogga och röra på mig. Jag kände nämligen i mellanåt att jag sprang för långsamt och att det inte ger något (min motståndare kanske är ute och maxar intervaller och här är jag och lunkar lite behagligt runt sjön). Men jag vände direkt tanken till någonting positivt istället. Även om det var långsamt så var det ju 8km mer än om jag suttit i soffan. 

Andra negativa tankar jag haft denna veckan som jag snabbt kontrade med en positiv tanke:

Jag kommer säkert inte orka någonting
Jag kan äntligen träna igen.

Jag har bara en vecka på mig att träna innan matchen
Låt oss göra det bästa av de återstående passen. 

Tänk om jag blir sjuk igen
Tänk så blir jag inte det.

Detta är en övning jag kommer att tvinga mig själv till så fort jag kommer på en negativ tanke. Tvinga mig själv att hitta den positiva motpolen. Vi hade före detta brottaren Martin Lidberg hos oss på jobbet förra veckan som berättade hur hårt han har jobbat för att bli mentalt stark, detta var en av övningarna han inspirerade mig med. Om du också kämpar med samma problem som jag så rekommenderar jag att du gör samma sak. Skriv upp den negativa tanken i en anteckning i mobilen, på så sätt blir det mycket enklare att hitta den positiva motsvarigheten och det blir också tydligt vad du tänker på och hur ofta du drabbas av negativa tankar, det är en energitjuv av rang. Believe me!