Jobb & träning på repeat
Hallå där!
Då var det återigen en vecka sen jag knappade på tangenterna här, det är fullt ös just nu både med träning och jobb. Utöver det försöker jag att vara ute så mycket jag bara kan i detta underbara vädret vi har! Detta inlägget kommer nog inte att vara så kul, men det är ett livstecken i alla fall. 

Idag är det måndag igen och jag försöker göra måndagar till intervall-dagen. Då har man det liksom överstökat sen! Idag körde jag på samma upplägg som sist (6 set, Låg intervall: 2 min på 10, Hög intervall: 2 min på 16). Det gick lite bättre denna gången tyckte jag faktiskt, dock var det väldigt tungt de första seten efter att ha kört fysen igår, det kändes i mina ben.... Hur som helst är jag väldigt nöjd över att jag kom iväg och fick gjort intervallerna, hade dock tänkt köra 8 set, men det får bli målet nästa vecka istället. Dessutom åker jag till Varberg på onsdag kväll så jag kommer inte att kunna träna riktigt på samma sätt som annars så det är skönt att riva av ett riktigt svettigt pass i början av veckan. 

Nu ikväll körde vi riktigt knepiga övningar på thaipasset. Vi övade på hur man bemöter en motståndare som bara går rakt fram. Boxning på lång och kort distans, boxas framåt, bakåt och i sidled, hitta vinklar, ge tillbaka när någon bara manglar och på slutet la vi in stoppknän också, det var jag tydligen rätt bra på :) Riktigt givande pass men otroligt svårt. Öva, öva, öva! 

Imorgon ska jag ut och springa på morgonen, det har jag bestämt. Jag får inte tappa min löpning nu när jag börjat komma igång. Imorgon på kvällen ska vi nämligen ut med en kund till oss så det blir ingen sparring alls denna veckan vilket är lite synd, men skall köra ett pass med J på lunchen också så jag får ihop två pass ändå. Får försöka få till några pass i Varberg under helgen sen också. Har dock ingen match inplanerad för tillfället men det kanske kommer en snart så jag fortsätter köra på så är man redo. Eller så redo man kan bli :)

Nu ska jag sova, astrött! Natti :) 


Intervaller och clinchingångar
God morgon! 

Gårdagen var en riktigt rörig dag, jag kände mig väldigt oplanerad hela dagen. Jag var på jobbet ganska tidigt och började dagen med intervaller. Sen gick jag upp och jobbade och insåg att det var min tur att hålla lunchpasset på klubben (eftersom att många coacher och instruktörer är iväg på VM), det hade jag ju helt glömt bort och därför inte planerat. Tog mig in i tid, rev av ett pass som faktiskt blev riktigt bra, sen käkade jag lunch samtidigt som jag jobbade mellan ett möte och sen tillbaka till kontoret i Kista. Stökigt, men fick ändå rätt mycket gjort. 

Tillbaka till intervallerna. Jag har ju inte riktigt kommit igång med det, men varje träningspass eller match blir jag påmind om varför det behövs och lovar mig själv att börja. Löpintervaller är nästan ett måste som komplement till den sport jag och många runt mig håller på med, det är fruktansvärt jobbigt om man inte har bra kondition. Då är det ju såklart också jobbigt, eftersom att man hela tiden höjer sin egen ribba, men det är ju kul om man orkar ta sig igenom en match i alla fall. 

Mina matcher har ju som jag skrev i förra inlägget varit 3x3 minuter och för någon som inte tränar thaiboxning själv låter ju det easy peasy. 9 minuter är väl inte jobbigt? Men det är 3 minuter intervaller vi snackar om, fullt ös i 3 minuter samtidigt som så mycket annat pågår i kroppen och huvudet. Nervositeten suger ju åt sig sin del av energin också, det som är kvar sen skall räcka för att ta sig genom matchen och man vill ju gärna vara den som ser starkast ut. Så intervaller, det var där jag var. Igår testade jag ett nytt upplägg, det var mest för att det var så längesen jag sprang intervaller och då körde jag ett beginner-program som var ganska behagligt. Mina klubbkompisar var snabba på att kontra med att det inte skall vara behagligt, så jag gjorde om det, haha.

DOCK vill jag bara säga till er som inte kör intervaller men som tänkt börja - börja lugnt. Jag ville inte att det skulle vara hemskt från början, för då är sannolikheten att jag skulle få in rutinen på det betydligt lägre än om man börjar lugnt och succesivt ökar. Man får helt enkelt prova sig fram. Jag körde 30-30-30 programmet som jag hittade HÄR.

Igår hann jag med 6 set, hade tänkt köra 8 men 6 räckte kan jag säga. Ett set är 4 minuter - 1 max intervall på 2 minuter och 1 intervall i lägre tempo på 2 minuter, så totalt är detta passet 24 minuter om man exkluderar uppvärmning och nervarvning. Jag maxade på 16 och joggade på 10. Jag hade dessutom glömt mina hörlurar hemma och personalen på gymmet hade inte kommit dit än så jag sprang helt utan musik. Det rekommenderar jag inte... Målet är 16 set med intervaller á 4 minuter max och 2 minuter (?) i lägre tempo. Det blir 64 minuter i maxtempo, jag har då alltså exkluderat vilointervallerna........... Det känns väldigt långt borta nu och helt vansinne, men sakta men säkert komman man närmre målet. Skiter man helt i intervallerna kommer man ju aldrig komma dit, right?

På kvällen körde tävlingsgruppen ett pass som vanligt, det var B-A-S-T-U när vi kom ner igår, det var säkert 40 pers på passet innan som bokstavligen tagit allt syre som fanns i lokalen. Det var som en rak höger att gå in på mattan, haha. Tyckte synd om steg 2 som körde innan. Vi fokuserade på clinchingångar igår och det behövde nog alla öva på, inte minst jag. Det var ett väldigt bra pass! Jag körde med Mr. Knä himself och fick smaka på en hel del "håll käften-knän". Den här mannen har (på riktigt) knäat mig så hårt i magen att det kommit kiss. Två gånger. Då har jag haft magplattan på mig, haha! Så jag fick ut väldigt mycket av min träning igår och ja, jag gav igen när det var min tur ;)
Foto: Benjamin Bayard (@photoshooben)
Fightrecord: 3
Ja nu var det sådär otroligt längesen igen och det har hänt otroligt mycket sen sist. Jag vet inte riktigt hur jag skall lägga upp detta inlägget. Det har i alla fall äntligen blivit sommar i Sverige, vi hoppade tydligen över våren i år och gick direkt på sommaren istället och 27 grader och gassande sol. Klagar inte dock! 

Sedan jag skrev mitt förra inlägg har jag hunnit gå två matcher. Det är ju lite sjukt? Från att ha en match i bagaget har jag nu tre och hittills är jag obesegrad, hehe. Jag blir dock bara mer och mer nervös känns det som, eller så glömmer man varje gång bort hur fruktansvärt jobbigt det är. Det är så mycket snurrar i huvudet och det konstigaste av allt är att allting man kan försvinner känns det som. Tills man står där framför mittsarna under uppvärmningen och allt bara kommer per automatik. Och när man väl går in i ringen, då tänker man inte alls. Men precis innan funderar jag på vad fan jag håller på med, det är väl ovana antar jag. 

Mina två senaste matcher har jag vunnit på TKO. Det står för teknisk knockout och det heter så om motståndaren ger upp eller om domaren anser att en boxare är överlägsen och den andra oförmögen att försvara sig. I mina matcher har det varit motståndarna som valt att avbryta matchen, båda gångerna efter två ronder. Jag kan inte beskriva hur otroligt stolt och glad jag är över det, jag som aldrig trodde att jag skulle tävla i thaiboxning har helt plötsligt gått tre matcher och fler är på g. 

Alla mina matcher har varit 3x3 minuter och med IFMA regler. IFMA står för International Federation of Muaythai Amateur och i den klassen är det tillåtet att använda armbågar och knän mot huvudet (vi har skydd - hjälm, armbågsskydd och tunna benskydd). Jag tränade väldigt mycket på armbågar i Thailand och vi gör det ganska mycket på klubben också, så för mig har det kommit ganska naturligt att slänga in det när jag kommit in i clinch till exempel. I min första match glömde jag bort helt att jag fick använda armbågar och jag kom inte på det förrän jag hörde den andra ringhörnan skrika det till min motståndare.

I min andra match mötte jag en tjej från Finland, landskamp och allt. Det var på samma ställe som min första match och jag kände verkligen en press att leverera. Trots att jag inte borde känna det, men eftersom att jag fick så mycket beröm för min första match så ville jag att denna skulle bli minst lika bra. Jag kände mig dock inte lika laddad. Uppvärmningen gick jättebra, men när jag gick in i ringen kändes det som att all energi i armar och ben var borta, det kändes som spagetti. Det gick ju dock bra ändå trots att jag inte riktigt orkade hålla det tempot jag önskat för det rev i halsen när jag andades, det var otroligt tungt. I slutet på andra ronden tänker jag "nu måste jag avsluta detta, jag orkar inte en rond till", så jag fortsatte pressa och matade på med slag, sparkar och armbågar tills domaren till slut bröt för räkning och jag fick vila lite. När domaren satte igång matchen efter räkningen kom en handuk in från min motståndares ringhörna och matchen var slut. Jag blev otroligt glad och lättad! Efter det blev jag sjuk, haha. Så det fanns en anledning till att det kändes lite extra tungt denna gången. 

I min tredje match som jag gick förra helgen mötte jag en tjej som tränar kickboxning, det är faktiskt en helt annan sport även om det är likt thaiboxningen på många sätt. Kickboxare har mer snärtiga sparkar och har ofta ett lite mer hoppigt rörelsemönster. I kickboxning kör man ingen clinch och inga armbågar, så det var till min fördel denna matchen. Mina coacher sa att jag skulle lägga press framåt, söka clinch och använda mina armbågar mycket. Jag tycker att jag lyckades med det trots att jag hade sämst guard, det var inte mitt fokus haha. Tjejen jag mötte har gått fler matcher än mig men då i sin sport. Jag var insälld på att det inte skulle bli någon match för min tidigare motståndare hade blivit sjuk, men denna tjejen tog matchen på torsdag kväll och vi delade ringen på lördagen redan. Jag hann tänka en miljon tankar innan dess och var fruktansvärt nervös. Men det gick bra, hela dagen var hur bra som helst. På fredagen bastade jag bort lite mer än jag behövde, då kunde jag också äta ordentligt kvällen innan utan att det drabbade min vikt inför invägningen. Jag hade stöd från både klubben, kompisar, mamma och folk som hejade på andra håll. Framförallt trodde mina coacher på mig hela tiden, vilket fick mig att innerst inne tro på mig själv också. 

Nu är detta inlägget redan på tok för långt. Tanken inför nästa match är att uppdatera dag för dag, känslor och tankar som passerar innan matchen. Det jobbiga är bara att man är som ett jävla vrak, så det är svårt att hitta motvationen till att sätta sig och skriva om det. Men jag skall försöka göra det till nästa gång. Nu bjuder jag på lite bilder från matchen i helgen. 

Fotograf: Benjamin Bayard (@photoshooben)