Fightrecord: 3
Ja nu var det sådär otroligt längesen igen och det har hänt otroligt mycket sen sist. Jag vet inte riktigt hur jag skall lägga upp detta inlägget. Det har i alla fall äntligen blivit sommar i Sverige, vi hoppade tydligen över våren i år och gick direkt på sommaren istället och 27 grader och gassande sol. Klagar inte dock! 

Sedan jag skrev mitt förra inlägg har jag hunnit gå två matcher. Det är ju lite sjukt? Från att ha en match i bagaget har jag nu tre och hittills är jag obesegrad, hehe. Jag blir dock bara mer och mer nervös känns det som, eller så glömmer man varje gång bort hur fruktansvärt jobbigt det är. Det är så mycket snurrar i huvudet och det konstigaste av allt är att allting man kan försvinner känns det som. Tills man står där framför mittsarna under uppvärmningen och allt bara kommer per automatik. Och när man väl går in i ringen, då tänker man inte alls. Men precis innan funderar jag på vad fan jag håller på med, det är väl ovana antar jag. 

Mina två senaste matcher har jag vunnit på TKO. Det står för teknisk knockout och det heter så om motståndaren ger upp eller om domaren anser att en boxare är överlägsen och den andra oförmögen att försvara sig. I mina matcher har det varit motståndarna som valt att avbryta matchen, båda gångerna efter två ronder. Jag kan inte beskriva hur otroligt stolt och glad jag är över det, jag som aldrig trodde att jag skulle tävla i thaiboxning har helt plötsligt gått tre matcher och fler är på g. 

Alla mina matcher har varit 3x3 minuter och med IFMA regler. IFMA står för International Federation of Muaythai Amateur och i den klassen är det tillåtet att använda armbågar och knän mot huvudet (vi har skydd - hjälm, armbågsskydd och tunna benskydd). Jag tränade väldigt mycket på armbågar i Thailand och vi gör det ganska mycket på klubben också, så för mig har det kommit ganska naturligt att slänga in det när jag kommit in i clinch till exempel. I min första match glömde jag bort helt att jag fick använda armbågar och jag kom inte på det förrän jag hörde den andra ringhörnan skrika det till min motståndare.

I min andra match mötte jag en tjej från Finland, landskamp och allt. Det var på samma ställe som min första match och jag kände verkligen en press att leverera. Trots att jag inte borde känna det, men eftersom att jag fick så mycket beröm för min första match så ville jag att denna skulle bli minst lika bra. Jag kände mig dock inte lika laddad. Uppvärmningen gick jättebra, men när jag gick in i ringen kändes det som att all energi i armar och ben var borta, det kändes som spagetti. Det gick ju dock bra ändå trots att jag inte riktigt orkade hålla det tempot jag önskat för det rev i halsen när jag andades, det var otroligt tungt. I slutet på andra ronden tänker jag "nu måste jag avsluta detta, jag orkar inte en rond till", så jag fortsatte pressa och matade på med slag, sparkar och armbågar tills domaren till slut bröt för räkning och jag fick vila lite. När domaren satte igång matchen efter räkningen kom en handuk in från min motståndares ringhörna och matchen var slut. Jag blev otroligt glad och lättad! Efter det blev jag sjuk, haha. Så det fanns en anledning till att det kändes lite extra tungt denna gången. 

I min tredje match som jag gick förra helgen mötte jag en tjej som tränar kickboxning, det är faktiskt en helt annan sport även om det är likt thaiboxningen på många sätt. Kickboxare har mer snärtiga sparkar och har ofta ett lite mer hoppigt rörelsemönster. I kickboxning kör man ingen clinch och inga armbågar, så det var till min fördel denna matchen. Mina coacher sa att jag skulle lägga press framåt, söka clinch och använda mina armbågar mycket. Jag tycker att jag lyckades med det trots att jag hade sämst guard, det var inte mitt fokus haha. Tjejen jag mötte har gått fler matcher än mig men då i sin sport. Jag var insälld på att det inte skulle bli någon match för min tidigare motståndare hade blivit sjuk, men denna tjejen tog matchen på torsdag kväll och vi delade ringen på lördagen redan. Jag hann tänka en miljon tankar innan dess och var fruktansvärt nervös. Men det gick bra, hela dagen var hur bra som helst. På fredagen bastade jag bort lite mer än jag behövde, då kunde jag också äta ordentligt kvällen innan utan att det drabbade min vikt inför invägningen. Jag hade stöd från både klubben, kompisar, mamma och folk som hejade på andra håll. Framförallt trodde mina coacher på mig hela tiden, vilket fick mig att innerst inne tro på mig själv också. 

Nu är detta inlägget redan på tok för långt. Tanken inför nästa match är att uppdatera dag för dag, känslor och tankar som passerar innan matchen. Det jobbiga är bara att man är som ett jävla vrak, så det är svårt att hitta motvationen till att sätta sig och skriva om det. Men jag skall försöka göra det till nästa gång. Nu bjuder jag på lite bilder från matchen i helgen. 

Fotograf: Benjamin Bayard (@photoshooben)