Invest in you
Mitt mission 2018, be the best version of myself. Hur klyschigt och löjligt det än må låta.
På fredag skall jag träffa en ny psykolog, jag kontaktade henne med både hopp och rädsla. Det känns bra, och jag hoppas att det blir bra. Innan jul gick jag och pratade med en kurator som jag fick kontakt med via vårdcentralen. Dock så har de bara drop in tider vilket inte alls funkar med min vardag. Det blev ganska natruligt att det rann ut i sanden. Sen träffade jag en vän förra veckan som berättade om sina erfarenheter och hur denna personen hjälpt till när det varit som absolut tuffast. Så jag tog mig samman och skrev ett mail till henne i helgen, och igår fick jag svar att hon kunde träffa mig redan denna veckan. Jag är förväntansfull och nervös, men det känns bra. 
 
Nyårslöftet - kanske det klyschigaste någonsin?
Nyårslöften - har ni några? 

Det känns som en deja vu varje år när man hör samma sak om och om igen. Det är som ett ekorrehjul som bara börjar om, men jag tycker inte att det är fel att ha ett nyårslöfte för att motivera sig själv till någonting. Däremot kanske man borde lägga lite mer tid på sitt löfte än att ha "jag ska komma igång med träningen" eller "jag ska äta hälsosammare" för allt är ju relativt. Äta hälsosammare än vadå? Sätt istället ett mål som du pallar hålla året ut, att träna och äta hälsosamt är ju snarare en livsstil än ett löfte. Men ibland behöver man ett symboliskt avslut för att få kraft till att göra en förändring. Klyschigt kanske, men vadå då? Om det hjälper dig att komma igång med din träning eller ta tag i någonting du länge tänkt göra så kör! 

För min del i år så har jag godisförbud fram tills det att jag och pappa åker till Thailand, det är drygt tre månader. Inte bara godis utan även chips, bakverk och läsk. Anledningen till det är för att jag är en riktig sockeraddict, jag har väldigt svårt att kontrollera mina intag och kan inte hålla mig bara till helger. Jag vill ha ett förbud för jag är en allt-eller-inget-person och jag tycker att det är jobbigt att vara beroende av socker. Jag mår oftast ganska dåligt efter att jag tryckt en påse godis. Jag får ångest, vilket man inte ska ha egentligen, men jag har det och jag gillar det inte. Jag gillar liksom inte känslan efteråt, varken i kroppen eller i huvudet. 

Den största anledningen har dock inte med vikt eller beroende att göra, utan det har med min hy att göra. En kombination av långvarig stress, mycket socker och experimenterande i badrummet med diverse produkter har skapat fullständig kaos i mitt ansikte och jag har både ärr och ganska mycket akne just nu och har haft det under en längre tid. Det påverkar mitt självförtroende något extremt. Jag har därför tagit tag i detta nu och påbörjat min sockerdetox, bokat ett läkarbesök för utredning och lagt om min kost till lite mer vänlig mat. Jag kommer lägga upp de recepten här,  jag fick en fantastisk bok i julklapp som heter Beauty Food, jag är så kär i den. Den är SÅ FIN och recepten är färgglada och ganska lätta att göra, har testat två recept hittills. 

Än så länge har jag inte haft något sug efter godis. När jag äter bra och tränar regelbundet så blir jag sällan sugen på godis eller fet mat. Kan ni känna igen er? Eller är det bara jag? ;)
2018
Det var så länge sen jag var inne och skrev att jag till och med hade glömt bort mitt lösenord, det är liiite för länge. Haha! Ledsen om jag gjort er besvikna när ni kikat in här och ni mötts av "middag på shanti" gång på gång.. :) Nu kommer ett långt inlägg.. ovanligt.  

Jag har faktiskt haft det väldigt bra den senaste tiden. Julledigheten var något jag verkligen längtade efter för hela min kropp och själ skrek efter ett break där mot slutet. Varberg är verkligen min oas för lugn och ro, det är otroligt skönt att komma dit och kunna gå runt i mjukisar en hel dag utan smink och utan några som helst krav. Det jobbigaste beslutet jag skulle ta var om jag skulle äta middag hos mamma eller pappa. Jag fick sova till 12-13 på dagarna utan att någon försökte väcka mig tidigt för att fånga dagen, pappa och Anna vet hur jobbigt jag haft det med sömnen det senaste halvåret så de blev bara glada om de sov att jag sov länge. De vet att det är just sömn, avkoppling och återhämtning jag och min kropp behöver just nu. 

Jag är väldigt tacksam att ha det stödet hemifrån, både från mamma och pappa. För dem kanske det är självklart, men för mig är det inte det. Eftersom att jag själv inte tagit mig själv på så stort allvar utan pushat mig själv och min kropp till en gräns att den nästan inte orkade mer är ju bara ett tecken på att man behöver någon annans hjälp att face the facts ibland. Pappa reagerade väldigt hårt när jag sa att jag satt och jobbade mitt i nätterna för att jag inte kunde sova, då kavlade han upp ärmarna och började jobba på en plan för mig. 

Jag vet att jag är farligt nära sjukskrivning, och att jag kanske varit det under en längre tid utan att lyfta blicken själv och inse det. Det visar sig inte bara på sömnen utan på andra saker som koncentrationssvårigheter, dålig hy, nära till gråt etc. Det sista jag vill är att behöva sjukskriva mig, jag har verkligen ingen lust med det. Jag älskar att jobba och skulle nog bli ännu mer deppig av att ligga hemma. Därför har jag några missions det kommande året och det kommer att krävas en del från mig, men jag ser fram emot att må bättre. Det är det enda jag vill just nu. 

♥ Meditation & yoga
Jag har aldrig riktigt sett mig som en yogatjej, men jag tror att det kan vara ett bra komplement till thaiboxningen och min annars ganska hetsiga vardag. Däremot tycker jag att det är svårt att veta vart man skall börja, hur gör man? Räcker det med en yogamatta och en app i mobilen? I mitten på februari skall jag gå på en intensivkurs i meditation & yoga som jag fick när jag fyllde år. Det skall bli spännande!

♥ Struktur och planering
Jag har fått en del actions att ta på jobbet som jag redan påbörjat, jag känner redan en i trygghet i att det kommer hjälpa mig enormt mycket. Pappa och jag tog en frukost på stan under julledigheten och han började med att intervjua mig för att se vad jag lägger min tid på. Efter det kunde vi se vad jag lägger mest tid på om dagarna, vilka kunder jag jobbar med mest och hur lång min arbetsdag är efter att alla uppgifter tidsuppskattats. Det visar sig att en dag för mig är 10,75h, men jag har bara 8h arbetstid varje dag. Då har jag bara räknat på hälften av de kunder jag har ansvarat för det senaste året. Helt plötsligt var det inte så konstigt att jag känt mig stressad på jobbet utan det fanns en förklaring och framförallt - det finns en lösning. 

♥ Sänka mina krav
Detta gäller framför allt på träningen. Jag skall försöka sänka mina krav till en nivå som är möjlig att nå och försöka hitta något att fokusera på varje pass istället för att försöka göra allting felfritt. Det är som upplagt för misslyckande. Idag till exempel jobbade vi väldigt mycket med boxningstekniker och mitt största fokus var att tvinga ner axlarna, för det är det jag har mest problem med just nu. Jag har en dålig ovana att jag spänner mig mycket vilket tar otroligt mycket energi och skapar mjölksyra direkt. Det är en konst att slappna av samtidigt som man skall göra något hårt, låst, snabbt och kontrollerat. Men det är därför vi tränar, right? :) 

Jag kommer också att försöka ta upp skrivandet igen, för det är verkligen ett fantastiskt sätt att få lätta på hjärtat även om det finns många saker jag aldrig kommer skriva om och publicera här. Det är en ventil och jag får möjligheten att uttrycka mig. 

Jag hoppas att ni haft en bra start på det här året! 
Sov gott ♥