Invest in you
Mitt mission 2018, be the best version of myself. Hur klyschigt och löjligt det än må låta.
På fredag skall jag träffa en ny psykolog, jag kontaktade henne med både hopp och rädsla. Det känns bra, och jag hoppas att det blir bra. Innan jul gick jag och pratade med en kurator som jag fick kontakt med via vårdcentralen. Dock så har de bara drop in tider vilket inte alls funkar med min vardag. Det blev ganska natruligt att det rann ut i sanden. Sen träffade jag en vän förra veckan som berättade om sina erfarenheter och hur denna personen hjälpt till när det varit som absolut tuffast. Så jag tog mig samman och skrev ett mail till henne i helgen, och igår fick jag svar att hon kunde träffa mig redan denna veckan. Jag är förväntansfull och nervös, men det känns bra. 
 
Livet kom i mellan
Jag har tänkt på en sak ganska länge, och det är att denna sidan snarare blev deppig och tung än peppig, inspirerande och lättsam. Tanken var att fylla bloggen med inspiration i träning och hälsa och allt vad det innebär att träna thaiboxning på en hög nivå. En seriös nivå är kanske ett bättre ordval. Det har inte riktigt blivit så, och kanske borde jag startat denna bloggen tidigare så att jag fick med mig hela startsträckan på en plats, men istället blev det slutspurten och sen svackan som varit efteråt. Det känns som att jag bara lyfter upp problem och sprider en allmän deppig stämning. Men mitt mål med 2018 och alla år framåt är att vara stark - inifrån och ut. Eller kanske starkare, för jag är faktiskt ganska stark redan. På insidan framförallt.  
"Allt är bra"
Lördagar är lika med sparring. Eller så har mitt liv sett ut det senaste året i princip och det är vad kl. 11.30 en lördag är för mig, egentligen. Imorse ringde klockan 8.30 för det tyckte jag var en bra tid att gå upp, då hinner jag sitta i två timmar och smutta på mitt kaffe som jag tycker så mycket om att göra. Men istället somnade jag om och vaknade strax efter 10 och när jag hade gjort klart frukosten var det bara 40 minuter innan passet skulle börja och jag bestämde mig för att stå över passet idag, mest med tanke på att jag sovit så hemskt dåligt denna veckan och jag faktiskt inte kände för att stressa iväg till träningen. Istället drack jag mitt kaffe i sängen, läste en bok och lät solljuset (!) vara lampan i rummet, det var längesen vi hade en sån riktigt fin dag som det varit idag, i alla fall en helgdag när man kan njuta av det. 

Jag har röjt massor hemma också. Städat, tvättat, rensat och härjat. Sen blev jag tvungen att pausa och ta mig ut för att inte låta hela den ljusa delen av dagen gå till spillo. Jag klädde mig varmt, tog på mig hörlurarna och lyssnade på Anja & Alexandras senaste poddavsnitt som träffade mig rakt i hjärtat. Podden heter Allt är bra och handlar om träning och hälsa - inifrån och ut. Detta avsnittet handlade om ångest, jag tror inte att så många vet vad det är, på riktigt. Jag visste inte heller det, och jag har tänkt mycket det senaste att det kanske inte är ångest jag kämpar med. Men det är precis vad det är, i olika former. Prestationsångest, separationsångest, panikångest... och det är fan ett helvete ibland. 

Det dessa brudarna gör så bra är att de pratar om allt på ett nytt sätt. De pratar om balans i livet. Hur man äter, tränar, jobbar och lever på ett långsiktigt och hållbart sätt. De inspirerar mig väldigt mycket och jag tycker om dem extra mycket eftersom att jag och Kajsa hängde med dem under en helg i Halmstad i våras. Titeln på podden kommer från att man allt som oftast svarar allt är bra om någon frågar hur man mår, som ett automatsvar. Men hur ofta är allt bra, egentligen? Är man rädd för att säga att man inte mår bra? Känner man sig svag? Standardsvaret om man frågar hur någon mår en måndag är alltid dåligt - eftersom att det är måndag. Testa en fredag - då är allt bra, för då är det ju fredag.. Det stör mig så mycket. Hur som helst, det var deras tredje avsnitt och jag gillar den verkligen hittills. 

Nu har jag druckit te och ätit en macka, tänkte fixa lite till i lägenheten och sen kommer nog M hit på middag ♥