Selflove
Igår när jag gick och la mig kunde jag verkligen inte somna. Jag låg och tänkte på massa saker, men framförallt något som tyngt mig länge. Jag har nog inte skrivit det här i bloggen heller kom jag på nu, men jag har bestämt mig för att inte tävla på ett tag. Jag drog mig ur turneringen jag var anmäld till för några veckor sen. Det var en tung ryggsäck som jag gick och bar på. Jag mådde inte alls bra. Var otrevlig mot folk runt mig, hungrig typ hela tiden trots att jag åt bra, huvudvärk och konstant ångest. Ångest över min vikt, prestationsångest på träningen och en osäkerhet i om jag verkligen ville tävla eller om jag bara gillade idén av det. Mina andningsproblem kom tillbaka och jag började få hjärtrusningar titt som tätt. Detta var såklart inte enbart kopplat till thaiboxningen eller det faktum att jag hade en match planerad, utan en kombination av stress och press på flera fronter och gamla stress symptom som vaknat på nytt. Jag är allt annat än lagom, i allt jag gör..  

Jag pratade med mååånga runt mig om det här. Eller dom pratade med mig snarare för jag tyckte att jag ska minsann klara detta också. Ingen vågade riktigt säga det rakt ut heller, att det kanske inte riktigt är rätt läge just nu. Jag tog till mig och lyssnade på allas tips och råd. Det landade i att jag till slut ringde min tränare gråtandes på jobbet och sa att jag ville dra mig ur turneringen. Det var ett fruktansvärt jobbigt beslut att ta, för det kändes som att jag gav upp eller gjorde någon besviken. Jag vill ju orka egentligen. Samtidigt gjorde jag mig själv en stor tjänst och allting lättade direkt efter det. (Pizzan jag åt den kvällen var den godaste någonsin!) Jag har inte haft denna känslan på samma sätt innan. Det är alltid jobbigt mentalt innan match, men jag har alltid vetat att jag innerst inne vill. Men inte denna gången. 

Jag har dock fått många frågor om match den senaste tiden, såklart. Från vänner, kollegor, folk på klubben osv. Det är ju inget konstigt i sig, men när jag säger att jag inte har någon match på gång och folk frågar varför så kan jag inte bara säga att jag inte vill, för jag vill berätta så att folk förstår på riktigt. För att jag inte vill är ju långt ifrån sanningen. Dessa tankarna ville inte försvinna ur mitt huvud igår kväll, så jag lyssnade på ett tips jag fått från flera när man inte kan sova: Skriv upp det någonstans så att du kan släppa det sen. Efter att jag gjort det somnade jag direkt. Jag bestämde mig för att lägga upp det på min Instagram idag, på så sätt kanske frågorna minskar och folk förstår vart jag befinner mig och vad jag brottas med. Jag förväntade mig respons, men inte på långa vägar så mycket som jag fick. Det kändes otroligt skönt faktiskt, och det fina med när man "blottar sig" offentligt är att man får många bra tips från personer som delar med sig av egna erfarenheter. Man tror kanske att man skall uppfattas svag, men jag har fått höra allt förutom det idag. 

Jag skrev ner delar av responsen jag fick idag, för min egen skull och för eran, för detta är en av de största anledningarna till att jag bloggar. Att se att lilla jag kan ge någon en tankeställare eller till och med inspirera människor, det är jättestort för mig. Det enda jag gör är att dela ut delar av mig själv som visar mig själv sårbar, eller mänsklig är kanske ett bättre ord, men titta på vad jag får tillbaka!! Detta kommer att vara mitt go-to place när jag behöver en energiboost eller bekräftelse. För detta är bekräftelse på riktigt, inte bara en like på en selfie, utan mycket viktigare. 

Du är såå stark som berättar

Hälsan går alltid före!

Så öppet, modigt och ärligt Alexandra! Bästa beslutet du kunde ta tycker jag.
Utan glädje blir allt bajs, glad att du tänker på dig själv och prioriterar att må bra.

Fint skrivet! Bra beslut med tanke på hur du känner :) Du är grym!
Har själv märkt att man behöver lyssna på kropp själ och till och med huvudet för att man ska må så bra man kan. Så ta det lugnt, hitta balansen och kom tillbaka som ett bättre dig på sina egna villkor.

Fan vad bra du är som vågar skriva så ärligt och öppet.
Skönt att veta att en inte är ensam. Bra beslut att fokusera att hitta glädjen istället. 

Väldigt viktig text du skrev.
Jag tackar för den #selflove

Stor kram till dig Alex!!

Du fixar det!

Förstår vad du menar. Kör inte samma sport som du men jag är lika noga med att ALLTID prestera och ha superbra pass VARJE gång. Ribban är på tok för hög många gånger, och kommer man då inte upp till den känner man sig så dålig... Kämpa på! Du löser det och kommer hitta tillbaka till glädjen!

Fan vad öppet och ärligt! Tycker du har gjort rätt val och prioriterar rätt.
Du är grym och det är intressant att följa dig och dina tankar.
Big up och fortsätt vara den du är.

Så viktigt och moget beslut! 

Everything you wrote could have been my words. I was in a really bad place last spring. I just burned myself out. Both mentally and physically. So I think your decision is smart. It took me many years to realize that work related stress affects my training and vice versa. I just struggled too long and thought that I HAVE too, becase he and she and this and that can. So of course I SHOULD be able to do it also!? But we are individuals.
The joy will come again. Trust me! Take care.

Bra och medvetet val! Hoppas få se dig och din superfina teknik tillbaka i ringen när du hittat kärleken till thaiboxningen igen. Du är grym och en inspirationskälla för några av mina kvinnliga fighters. Ta hand om dig!

Du är stark Alex!

Jättefint skrivet Alexandra! Du gör helt rätt! Thaiboxningen finns där när du är tillbaka!
Men pressa dig inte så hårt hela tiden. Må bra. Lev lite! 

Fick mig en så stark tankeställare efter jag läst.. tack. Jag är identisk.
Det var just där yogan och meditationen kom in i mitt liv. Jag började ge mig tid att reflektera varje dag.
Det är jobbigt att ligga på högsta växeln every day, every minute and every second if you know what I mean. 

Du är alltid bäst. 



Tack för all kärlek! 
Det här med mål
Appråpå det jag skrev i mitt inlägg för någon vecka sen med ångest och oklara mål... Jag fick en förfrågan om jag vill ställa upp i en tjejgala i oktober och jag tyckte att det lät alldeles för kul för att tacka nej. En gala med bara brudar, ska bli så häftigt! Det krävs ett mål för att tagga till, så är det bara. Nu behöver jag inte tänka så mycket utan bara kötta på, jag behövde det för mig själv och för att hålla mig sysselsatt. Såå... just nu är det många svettiga timmar i träningslokalen som står på agendan och veckan som gått har bestått av dubbla pass alla dagar förutom tisdag som jag tog helt ledigt från träningen. Igår var det sparring och det kändes skit. Jag bad en av mina coacher om tre saker att fokusera på under passet, för annars går jag bara dit och vevar utan någon som helst plan. Summan av det blir att jag inte kan avgöra om passet gick bra eller dåligt eftersom att jag inte kan säga om jag gjorde det jag tänkt eller inte.  

Jag fick dessa saker att fokusera på: 
1) Ha en plan. Sparka inte bara runt och slå som en virvelvind. Sätt det du vill sätta ordentligt och mena det du gör.
2) Hitta lugnet när pressen kommer.
3) Fokusera mer på att inte ta slag på guarden utan undvik dom helt. 

Jag skickade en update efter passet på hur det gick.. 
↑ Blockade mer än vanligt
↑ Hårda frontsparkar (enligt Antonia)
↑ Hårda högersparkar (enligt Erik)
↑ 
Hade kanske inte en tydlig plan, men jag försökte tänka smartare.. lyckades vissa ronder, andra inte lika bra. 
↓ Duckade inte ett enda slag 
↓ Bröt ihop när pressen kom
↓ Hade inte så mycket ork

Orken berodde på att jag åt typ 1400 kalorier igår och förväntade mig att jag skulle prestera. Jag började med Lifesum appen i veckan och var lite försiktig med allt jag stoppade i mig. Jag har riktiga problem med hur jag skall äta i kombination med träningsdosen, speciellt när man skall gå ner i vikt (för matchen) och samtidigt äta rätt för att orka dubbla pass. Lucky me så har vi en kille på klubben som jobbar som PT som erbjöd sig att hjälpa mig. Så inför denna matchen kommer jag att äta mig ner till min vikt och förhoppningsvis slippa de vidriga timmarna i bastun kvällen innan. 

Idag har jag ätit betydligt bättre. Frukost, lunch och middag plus två mellanmål. På lunchen körde jag trappmaskinen 10 minuter (den dödar mig alltså, 10 minuter och jag är helt sjöblöt) sen körde jag ben, mage och rygg. Nu ikväll var det clinch och det gick helt okej. Inte favvopasset, men som jag behöver det! 

Imorgon är det fredag! Bästa dagen ♥ Natti!
Här är en bild från sparringen från förra veckan som gick betydligt bättre. Oskar fotade ett krig mellan mig och Marcus, jag väljer den där det ser ut som att jag är bra... ;)

Min tredje match i IFMA -58kg
Jag hittade även min tredje match, för er som är nyfikna på den. Jag har kollat på den ganska många gånger nu och ser massor av saker jag måste bli bättre på, min guard är ju ett fantastiskt exempel. Däremot är jag väldigt nöjd med denna matchen, inte bara för resultatet utan för hur jag genomförde den. Det är också första gången jag hör min kära mamma kalla mig "Alex", vilket alla andra gör oftare än vad de säger Alexandra, haha. Det jag är mest nöjd med denna matchen är att jag har bra tryck i det mesta, fick in en del armbågar och lyckades ducka en spark, det händer väldigt sällan haha. Det jag är mindre nöjd med är att det blir lite grötigt i boxningen när jag blir trött och att jag inte tog tag i clinchen fler gånger, men hon var väldigt duktig på att hålla mig på avstånd. 

Anledningen till att matchen blev 58kg istället för 57kg var för att vi möttes där eftersom att vi tog matchen 1,5 dag innan och jag kände inte för att svälta mig själv eller basta bort 3kg.