Ge & ta
Hej! 

Två inlägg på en dag - vad händer? Shit.. Har jag kommit tillbaka nu? Vi får väl se hur länge det här håller i sig ;)

Det som är lite dumt denna veckan är att jag har väldigt mycket på jobbet, det hade varit skönare med en lugnare veckan så att jag kunde slappa av lite mer inför helgen. Men jag ska nog fiax det ändå. Min lunch idag blev typ halv fyra, jag hade massa saker jag ville bli klar med innan träningen så gick inte ner till gymmet förrän efter två och så sprang jag i 45 minuter för att fp svettas lite. Efter det käkade jag lunch (kycklingfilé, potatis, gurka och bladspenat) och sen blev det drygt en och en halv timme övertid på jobbet innan jag åkte till klubben för nästa pass.

Idag fokuserade vi på något som jag tycker är väldigt svårt. Hur man skall hantera någon som bara matar på med slag. Det var riktigt bra övningar, men svårt att få till tycker jag. Vår tränare frågade mig hur det gick och jag svarade "jag blir träffad hela tiden" varpå han kontrade med "men ger du något tillbaka då?". Det tänkte jag ju inte ens på, jag tänkte och kände ju bara det jag fick, men jag måste lära mig att uppmärksamma det jag gör också. Det kommer med tiden, men det är skönt att ha någon som påminner om att man skall tänka på det.

Efter det skulle jag köra mitts med vår thailändska tränare. Alla som skall tävla kör med honom inför match och alla är eniga - orkar man 5 ronder med honom så orkar man matchen, för det är jobbigare att köra mitts med honom än att matcha. Haha! Jag har varit nervös inför att köra med honom ända sen jag kom hem från Thailand, haha. Så beredd på att bli slaktad. Jag såg hur elak han var mot dom andra som körde med honom (alltså inte elak, men att det var väldigt tufft) så jag gick ju var jättenervös tills det skulle bli min tur. Men så bestämde jag mig för att jag skulle lämna hjärnan utanför lokalen, alltså bara mentalt koppla bort den och inte tänka på hur jobbigt det är eller låta känslorna och nerverna komma åt mig idag.

Jag visste att det skulle vara sjukt jobbigt, men man skall ju genom det oavsett så det är bara att köra. Det lilla mentala tricket verkar ha funkat faktiskt, för det kändes mycket bättre än jag trodde att det skulle göra oh jag orkade 5 ronder (x 3 minuter) och kunde ändå trycka på med hyfsad kraft även i slutet. Kanske kändes så för att mina förväntningar var så låga, men det var ju ett bra sätt att förbereda sig i så fall :) Nu har jag ätit en liten sallad med gurka, bladspenat, lite quinoa, keso, morötter och kräftstjärtar. Haha, jag orkade verkligen inte fixa något annat när jag kom hem halv elva. Nu är det bedtime! 
 
Gröt med kokosmjölk och blåbär
(null)
Igår fick jag tipset att slänga i en klick fluffig kokosmjölk i gröten istället för att äta med vanlig mjölk. Så jääääääkla gott blev det, extra god ska tydligen Coops änglamark vara 👌🏽 Man kokar gröten om vanligt och när den är klar slänger man i en klick kokosmjölk och rör om. Jag hade lite extra på toppen också plus lite blåbär som jag tinat under natten. Riktigt god frukost! Förutom havregryn och vatten har jag solrosfrön och salt. 
"Focus on your health not your weight"
» Pay no attention to the number on the scales. That number doesn't know how tall you are, how fit you are, how much muscle you have, how hard you train. The number also doesn't give you energy, confidence or motivation. That number is just a number. Focus on your health - how you feel everyday and the results will come. «
Dagens visdomsord som jag råkade scrolla förbi på Instagram. Det råkar vara i just en tid jag behöver det också, jag vägde mig för första gången sedan min match och fick direkt lite smått panik. Jag har aldrig i mitt liv vägt så mycket som jag gör just nu, men jag har heller aldrig tränat så mycket som jag gör just nu. Det är en mindfuck av rang det här med matchvikt och normalvikt. När jag hade vägt in på 57 så hade jag bastat ur mig nästan ett kilo vätska den morgonen, kvällen innan drack jag ett halvt glas vatten på hela dagen och åt extremt lite. Så fort invägningen var klar halsade jag min flaska med vatten och Resorb och bara där var jag säkert uppe på 58-59kg igen. Sen kom det lite lunch och fika på det så när det väl var dags har man hunnit fylla på med bränsle. 

Det är detta som är lite farligt med denna sporten, det är lätt att finta bort hjärnan och börja bli lite smått besatt av vikt och kalorier in och ut. För det tillhör, att under en period (inför match) så behöver detta vara ett stort fokus. Hur man på bästa sätt mättar kroppen med minsta möjliga så att man orkar med träningen men ändå håller vikten. Jag minns att jag vägde mig precis innan jag började köra på med träningen och jag märkte att siffran på vågen ändrades aldrig, hur många pass jag än körde så vägde jag i princip lika mycket hela tiden under flera månader. Min kropp däremot var helt renoverad. Jag hade för första gången i mitt liv "riktiga" muskler. 

Men det är extremt lätt att stirra sig blind på siffran och inte kolla på helheten.. Jag mår mycket bättre i min kropp när jag känner mig stark, det får mig att känna mig mer självsäker och jag undviker helst att ställa mig på vågen om jag inte måste. Anledningen till att jag tyckte att bilden var passande var för att jag i helgen skulle försöka prova ut en bikini som jag kan ha till Thailand eftersom att alla jag har är för små... Som sagt, aldrig vägt så mycket.. Det slutade med att jag åkte hem med gråten i halsen för jag avskyr verkligen att se mig själv i bikini, alltså jag känner mig fruktansvärt obekväm. Det spelar ingen roll hur vältränad jag är, det är otroligt ångestrelaterat och det har alltid varit det, så länge jag kan minnas. Jag försöker verkligen att jobba på det, men det hjälper inte direkt att man är helt genomskinlig den här tiden på året... Det kan jag ju säga. 

Hur som helst, detta är något jag inte skrivit mycket om i bloggen men något som äter upp mig inifrån. Det är ett självhat som är fruktansvärt jobbigt att leva med. De gånger ni ser att jag lägger ut en bild på mig själv i bikini eller visar magen över huvudtaget, då finns det både en och två eftertankar innan den har lagts upp. Eller så är jag faktiskt nöjd med bilden, för en gångs skull, och utmanar mig själv genom att publicera den. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta, för jag har känt såhär så länge jag kan minnas. Jag blir typ äcklad.. Vissa dagar vill jag inte ens ha shorts på klubben, för jag tycker inte om det jag ser. Jag sitter med handduk i bastun för jag vill inte få kommentarer om min kropp eller ens ge utrymme för dem att dyka upp, även om de troligtvis bara finns i mitt huvud. 

Jag har aldrig känt att jag kan bära upp min kropp med stolthet i en bikini eller underkläder. Med kläder är en helt annan sak, men utan kläder eller i underkläder/badkläder har jag jätteproblem och vill helst stå i vassen. Jag vet faktiskt inte vad det beror på, det kanske finns någon händelse långt bak i tiden som format detta. Kanske något att ta upp med pratdoktorn. Sist pratade vi om mina läsvanor, vet inte hur vi kom in på det. Men jag nämnde att jag inte är en läsare, trots att jag alltid velat vara det. Jag kan bli lite avundsjuk på de som läser mycket böcker, för det känns som att man bör göra det. Sen började hon fråga mig om det fanns någon anledning till att jag undvek det, hur jag var i skolan när det kom till läsning. Då grävde hon fram något jag sedan länge förträngt.. Ni vet i skolan när det blev ens tur att läsa typ nästa stycke högt för hela klassen. Alltså paniken när det närmade sig min tur, speciellt på engelskan. Var så rädd för att läsa fel. Eller som när dom delade ut en stencil som man skulle läsa igenom och hela klassen blev klar innan mig. Jag läser extremt långsamt, medan andra är klara innan jag kommit till halva sidan. Jag har alltid haft ganska svårt att koncentera mig när jag skall läsa en text, det händer mer än ofta att jag får läsa om en mening 3-4 gånger innan jag faktiskt förstår vad det står. Mina tankar flyger iväg åt andra håll. Och detta kan vara en bakomliggande orsak till att jag drar mig från att läsa böcker.. 

Det var ett väldigt sidospår från inläggets ämne kände jag, men skall försöka knyta ihop det. Jag har ju trots allt en tatuering som säger Love Yourself. Det betyder inte att jag gör det, men det är en ständig påminnelse om att jag borde. 

Nu är det dags att sova. Natti på er!