Lunchthai + sparring
Hello!

Igår blev mina lunchplaner inställda så jag drog förbi klubben och rev av ett thaipass. Det gick faktiskt väldigt bra och roligt. När jag kom till kontoret sen käkade jag vid datorn och det kanske inte var tillräckligt med bränsle för att orka sparringen sen, insåg jag. Eller så hade det inte alls med maten att göra utan att jag bara hade en dålig dag. 

Jag var ett riktigt vrak igår och kunde inte riktigt hantera min frustration. I rondvilan var det som att jag inte kunde andas, det var en ångest som satte sig i halsen/bröstet. Jag vet inte om det var för att jag och min tränare precis pratat om att matcha mig i april och jag kände ett press att leverera, eller om jag bara hade en dålig dag. Egentligen gick det ganska bra igår, några ronder i alla fall, men jag hade gråten i halsen i stort sett hela passet och kände inte att jag orkade hålla tempot. När jag kör med mina tränare så blir jag jättespänd, jag tror det är för att jag känner ett behov av att prestera framför dem. Jag kan inte slappna av och ha kul fullt ut. Mina fantastiska klubbkamrater och tränare är så snälla med mig och hjälper mig längs vägen, måste bara lyssna på dem mer och inse att de är dem som har rätt, inte mina hjärspöken. 

Fick en kommentar igår som jag skall komma ihåg. Reboot. Skaka av mig det som kändes dåligt, ladda om och kör igen. Inte slänga mig med massa elaka kommentarer till mig själv, för visst det är bra att vara självkritisk men man måste klappa sig själv på axeln också och förstå att det är träning, inte tävling. Har bestämt mig för att jag skall försöka komma lite tidigare till sparringpassen framöver och planera dem lite innan och förbereda mig mentalt. Jag har pratat om det innan men har inte riktigt gjort det, att sätta en förväntansnivå och ha typ 2 mål med passet så att man enkelt kan konstatera om man nått målen eller inte. Målen/målet kan vara vad som helst, allt från att jobba med rörelse i sidled, blocka, kontra, slå mycket, sparka mycket, testa clinch-ingångar etc. 

Hur gör ni när ni hamnar i en dålig cirkel av negativa tankar om er själva? Hur tacklar ni er egna djävul? Tips please ♥ 
 
Invest in you
Mitt mission 2018, be the best version of myself. Hur klyschigt och löjligt det än må låta.
På fredag skall jag träffa en ny psykolog, jag kontaktade henne med både hopp och rädsla. Det känns bra, och jag hoppas att det blir bra. Innan jul gick jag och pratade med en kurator som jag fick kontakt med via vårdcentralen. Dock så har de bara drop in tider vilket inte alls funkar med min vardag. Det blev ganska natruligt att det rann ut i sanden. Sen träffade jag en vän förra veckan som berättade om sina erfarenheter och hur denna personen hjälpt till när det varit som absolut tuffast. Så jag tog mig samman och skrev ett mail till henne i helgen, och igår fick jag svar att hon kunde träffa mig redan denna veckan. Jag är förväntansfull och nervös, men det känns bra. 
 
Livet kom i mellan
Jag har tänkt på en sak ganska länge, och det är att denna sidan snarare blev deppig och tung än peppig, inspirerande och lättsam. Tanken var att fylla bloggen med inspiration i träning och hälsa och allt vad det innebär att träna thaiboxning på en hög nivå. En seriös nivå är kanske ett bättre ordval. Det har inte riktigt blivit så, och kanske borde jag startat denna bloggen tidigare så att jag fick med mig hela startsträckan på en plats, men istället blev det slutspurten och sen svackan som varit efteråt. Det känns som att jag bara lyfter upp problem och sprider en allmän deppig stämning. Men mitt mål med 2018 och alla år framåt är att vara stark - inifrån och ut. Eller kanske starkare, för jag är faktiskt ganska stark redan. På insidan framförallt.