Fightrecord: 3
Ja nu var det sådär otroligt längesen igen och det har hänt otroligt mycket sen sist. Jag vet inte riktigt hur jag skall lägga upp detta inlägget. Det har i alla fall äntligen blivit sommar i Sverige, vi hoppade tydligen över våren i år och gick direkt på sommaren istället och 27 grader och gassande sol. Klagar inte dock! 

Sedan jag skrev mitt förra inlägg har jag hunnit gå två matcher. Det är ju lite sjukt? Från att ha en match i bagaget har jag nu tre och hittills är jag obesegrad, hehe. Jag blir dock bara mer och mer nervös känns det som, eller så glömmer man varje gång bort hur fruktansvärt jobbigt det är. Det är så mycket snurrar i huvudet och det konstigaste av allt är att allting man kan försvinner känns det som. Tills man står där framför mittsarna under uppvärmningen och allt bara kommer per automatik. Och när man väl går in i ringen, då tänker man inte alls. Men precis innan funderar jag på vad fan jag håller på med, det är väl ovana antar jag. 

Mina två senaste matcher har jag vunnit på TKO. Det står för teknisk knockout och det heter så om motståndaren ger upp eller om domaren anser att en boxare är överlägsen och den andra oförmögen att försvara sig. I mina matcher har det varit motståndarna som valt att avbryta matchen, båda gångerna efter två ronder. Jag kan inte beskriva hur otroligt stolt och glad jag är över det, jag som aldrig trodde att jag skulle tävla i thaiboxning har helt plötsligt gått tre matcher och fler är på g. 

Alla mina matcher har varit 3x3 minuter och med IFMA regler. IFMA står för International Federation of Muaythai Amateur och i den klassen är det tillåtet att använda armbågar och knän mot huvudet (vi har skydd - hjälm, armbågsskydd och tunna benskydd). Jag tränade väldigt mycket på armbågar i Thailand och vi gör det ganska mycket på klubben också, så för mig har det kommit ganska naturligt att slänga in det när jag kommit in i clinch till exempel. I min första match glömde jag bort helt att jag fick använda armbågar och jag kom inte på det förrän jag hörde den andra ringhörnan skrika det till min motståndare.

I min andra match mötte jag en tjej från Finland, landskamp och allt. Det var på samma ställe som min första match och jag kände verkligen en press att leverera. Trots att jag inte borde känna det, men eftersom att jag fick så mycket beröm för min första match så ville jag att denna skulle bli minst lika bra. Jag kände mig dock inte lika laddad. Uppvärmningen gick jättebra, men när jag gick in i ringen kändes det som att all energi i armar och ben var borta, det kändes som spagetti. Det gick ju dock bra ändå trots att jag inte riktigt orkade hålla det tempot jag önskat för det rev i halsen när jag andades, det var otroligt tungt. I slutet på andra ronden tänker jag "nu måste jag avsluta detta, jag orkar inte en rond till", så jag fortsatte pressa och matade på med slag, sparkar och armbågar tills domaren till slut bröt för räkning och jag fick vila lite. När domaren satte igång matchen efter räkningen kom en handuk in från min motståndares ringhörna och matchen var slut. Jag blev otroligt glad och lättad! Efter det blev jag sjuk, haha. Så det fanns en anledning till att det kändes lite extra tungt denna gången. 

I min tredje match som jag gick förra helgen mötte jag en tjej som tränar kickboxning, det är faktiskt en helt annan sport även om det är likt thaiboxningen på många sätt. Kickboxare har mer snärtiga sparkar och har ofta ett lite mer hoppigt rörelsemönster. I kickboxning kör man ingen clinch och inga armbågar, så det var till min fördel denna matchen. Mina coacher sa att jag skulle lägga press framåt, söka clinch och använda mina armbågar mycket. Jag tycker att jag lyckades med det trots att jag hade sämst guard, det var inte mitt fokus haha. Tjejen jag mötte har gått fler matcher än mig men då i sin sport. Jag var insälld på att det inte skulle bli någon match för min tidigare motståndare hade blivit sjuk, men denna tjejen tog matchen på torsdag kväll och vi delade ringen på lördagen redan. Jag hann tänka en miljon tankar innan dess och var fruktansvärt nervös. Men det gick bra, hela dagen var hur bra som helst. På fredagen bastade jag bort lite mer än jag behövde, då kunde jag också äta ordentligt kvällen innan utan att det drabbade min vikt inför invägningen. Jag hade stöd från både klubben, kompisar, mamma och folk som hejade på andra håll. Framförallt trodde mina coacher på mig hela tiden, vilket fick mig att innerst inne tro på mig själv också. 

Nu är detta inlägget redan på tok för långt. Tanken inför nästa match är att uppdatera dag för dag, känslor och tankar som passerar innan matchen. Det jobbiga är bara att man är som ett jävla vrak, så det är svårt att hitta motvationen till att sätta sig och skriva om det. Men jag skall försöka göra det till nästa gång. Nu bjuder jag på lite bilder från matchen i helgen. 

Fotograf: Benjamin Bayard (@photoshooben)
 
Ge & ta
Hej! 

Två inlägg på en dag - vad händer? Shit.. Har jag kommit tillbaka nu? Vi får väl se hur länge det här håller i sig ;)

Det som är lite dumt denna veckan är att jag har väldigt mycket på jobbet, det hade varit skönare med en lugnare veckan så att jag kunde slappa av lite mer inför helgen. Men jag ska nog fiax det ändå. Min lunch idag blev typ halv fyra, jag hade massa saker jag ville bli klar med innan träningen så gick inte ner till gymmet förrän efter två och så sprang jag i 45 minuter för att fp svettas lite. Efter det käkade jag lunch (kycklingfilé, potatis, gurka och bladspenat) och sen blev det drygt en och en halv timme övertid på jobbet innan jag åkte till klubben för nästa pass.

Idag fokuserade vi på något som jag tycker är väldigt svårt. Hur man skall hantera någon som bara matar på med slag. Det var riktigt bra övningar, men svårt att få till tycker jag. Vår tränare frågade mig hur det gick och jag svarade "jag blir träffad hela tiden" varpå han kontrade med "men ger du något tillbaka då?". Det tänkte jag ju inte ens på, jag tänkte och kände ju bara det jag fick, men jag måste lära mig att uppmärksamma det jag gör också. Det kommer med tiden, men det är skönt att ha någon som påminner om att man skall tänka på det.

Efter det skulle jag köra mitts med vår thailändska tränare. Alla som skall tävla kör med honom inför match och alla är eniga - orkar man 5 ronder med honom så orkar man matchen, för det är jobbigare att köra mitts med honom än att matcha. Haha! Jag har varit nervös inför att köra med honom ända sen jag kom hem från Thailand, haha. Så beredd på att bli slaktad. Jag såg hur elak han var mot dom andra som körde med honom (alltså inte elak, men att det var väldigt tufft) så jag gick ju var jättenervös tills det skulle bli min tur. Men så bestämde jag mig för att jag skulle lämna hjärnan utanför lokalen, alltså bara mentalt koppla bort den och inte tänka på hur jobbigt det är eller låta känslorna och nerverna komma åt mig idag.

Jag visste att det skulle vara sjukt jobbigt, men man skall ju genom det oavsett så det är bara att köra. Det lilla mentala tricket verkar ha funkat faktiskt, för det kändes mycket bättre än jag trodde att det skulle göra oh jag orkade 5 ronder (x 3 minuter) och kunde ändå trycka på med hyfsad kraft även i slutet. Kanske kändes så för att mina förväntningar var så låga, men det var ju ett bra sätt att förbereda sig i så fall :) Nu har jag ätit en liten sallad med gurka, bladspenat, lite quinoa, keso, morötter och kräftstjärtar. Haha, jag orkade verkligen inte fixa något annat när jag kom hem halv elva. Nu är det bedtime! 
 
Vad pågår i huvudet inför en match i thaiboxning?
God morgon på er! ♥
 
Sitter i morgonrock och dricker kaffe och äter min gröt med äpple, kanel och havremjölk. Gick upp i tid idag för en gångs skull så tar det lite lungt idag. Lovar att jag kommer behöva stressa ändå eftersom att jag valde att sätta mig här nu, haha.

Denna veckan kommer att se lite annorlunda ut jämför med andra, träningsupplägget skiljer lite när man har en match på agendan (på vår klubb). Vi är tre personer som skall gå match i helgen som, det känns ändå skönt att dela dagen och upplevelsen med någon annan. Allt från invägning till lindningen efter matchen.

Vi kommer att träna på som vanligt fram till torsdag, sen har man två dagars återhämtning så att kroppen får vila innan det är dags. Vi kommer inte heller att sparras eller clincha denna veckan eftersom att det finns en skaderisk, vilket är lite onödigt så här nära. Sen är det ingen idé att börja träna på massa nya saker eller köra så mycket teknikträning heller, så det kommer mest vara löpning och mittsträning som gäller denna veckan för att utmana konditionen och svetta bort de sista kilona. Idag tänkte jag köra ett löppass på jobbet och sen är det mittsträning ikväll på klubben.

Är du inte rädd att det skall göra ont?
Det man oftast får höra utifrån inför match (om man inte utövar thaiboxning själv) är om man inte är rädd för att det skall göra ont. Att det skall göra ont är det jag är sista jag tänker på, ärligt talat. Hade jag varit rädd för smärta har jag nog valt fel sport. Det är klart att det kommer göra ont, men det gör det på träningen också och när man är så full av adrenalin så känner man ändå ingenting, det känner man först efteråt i så fall. 

Det som däremot gör mig nervös är att det kommer folk och kollar, man vill ju inte göra bort sig. Inte för att man kan göra bort sig oavsett hur det går, för bara att man kliver in i ringen så är man en vinnare enligt mig. För folk förstår inte hur mycket föreredelser det är inför en match, det är lite det jag försöker skriva om här. Både bra dagar och dåliga dagar. Självklart vill man aldrig förlora, och gör man det så vill man ju göra det efter att ha gett motståndaren ett helvete. Helst av allt vill man vinna med 3-0, vilket betyder att alla domare är eniga. 

Vad är det värsta som kan hända?
Detta är en fråga jag ställer mig själv hela tiden för att lugna nerverna lite. Om man bortser från att man kan skada sig allvarligt, alltså att något går av och man inte kan träna efteråt vilket hade varit det absolut värsta, så hade det varit att bli fullkomligt förnedrad, alltså så överlägset överkörd att det gör ont att kolla på matchen efteråt. Det andra jag känner hade varit jobbigt är om man skulle låsa sig fullständigt och inte komma ihåg något man lärt sig, typ få en blackout. Eller att man inte orkar hela matchen, det är också en rädsla. Det är därför intervaller och löpning är så viktigt att komplettera med, något jag inte hållt på med så länge. 

Vill man att folk kommer och kollar eller inte?
Detta är väldigt individuellt. Jag föredrar nog att ha många som kollar även om jag tycker att det är läskigt. För det första tror jag att jag blir skärpt av det plus att man blir triggad av att folk står på sidan av och skriker på en, även om det bara låter som ett brus i bakgrunden och man inte riktigt hör någonting. Det finns vissa röster som tar sig igenom, väldigt speciella röster eller sånna som jag är van vid att höra. Det känns också kul att ha många där att dela det med, oavsett om det är vinst eller förlust. 

Vad skall jag unna mig efter matchen? 
Häromdagen fick jag lite cravings efter delicatobollar, det skall jag bunkra upp med så att jag har det när jag blir lindad. Förra gången hade jag massa godis och läsk, men man mölar i sig något fruktansvärt bara för att man kan så man mölar ju tills man mår illa, haha. Tänkte begränsa mig till denna gången ;) 

Det blev en liten intervju av mig själv, haha, men det är det som pågår just nu.